Sida 147
Elfte kapitlet. Hos spåkvinnan
— 147 —
— Ja — mycket, jag spelar så gerna och sjunger ^äfven litet.
— Men små barn, dem tycker ni väl ej om, frågade ■fru Bardack vidare.
— Jag har aldrig hållit i något litet barn, men jag skall nog försöka att lära mig. Skall jag sköta om barn? O!
jag är så rädd för barn när de skrika! svarade Yvonne med rörd uppsyn.
Det var just Yvonnes upprigtighet som stärkte fru Bardack i hennes beslut att antaga den unga flickan. Dessutom var det ett lugn öfver henne, ej denna liflighet som antydde att hon måste ha många nöjen och förströelser för att finna sig.
— Vi ha aldrig främmande hemma och äro nästan aldrig borta på något nöje, fortsatte fru Bardack och reste sig upp, men vill ni komma och tror er trifvas, så väntar jag er på måndag redan.
Derefter gjorde hon ett förslag om lönevilkoren m. m.
— Jag vill så gerna försöka att bli er till hjelp och glädje fru Bardack, svarade Yvonne med trofast blick och varm handtryckning.
När fru Bardack var gången, sågo fru Malin och Yvonne på hvarandra en lång stund, utan att säga något.
Slutligen bröt Yvonne tystnaden.
— Tror du att denna fru Bardack var slägt till patron Leo?
— Jag vill ej fråga ty — —
— Ty du ville ej säga hvar du träffat honom, tant. Säg ut som det är; af bröt Yvonne med låg röst.
— Du är onödigt öppen, Yvonne, och drifver mig endera att säga en osanning eller ock att såra dig, sade fru Fägerfrost. Emellertid, fortfor hon, afledande, tror och hoppas jag du får det bra i ditt nya hem. Dock vill jag råda dig till att ej fråga något om slägtskapen med patron Bardack — jag vet ej hvarför jag önskar detta.
Yvonne log bittert.
— Var öfvertygad om, goda tant, att jag sjelf är allt för mån om att hvad min att dölja, som rör mor, för på något sätt vilja föia tanken ditåt — men älskade lilla tant! säg mig, tror du att mamma är mycketklandervärdt frågade Yvonne under ett häftigt utbrott af upprigtighet ?
Källa: Alvin · ·
