Sida 452
— 452 —
Hon gjorde ett lätt buller för att blifva bemärkt, och kom efter en stund inglidande i rummet.
Bengt hälsade hjertligt och med upprigtigt deltagandepå henne. Hon var till oigenkännelighet vanstäld — det såg han, huru svag upplysningen än var.
Han beredde plats åt henne mellan sig och Leo — men hon valde en stol. som var helt i skuggan — och sattesig där tyst och sluten.
— Vill du ej sjunga en bit Yvonne? frågade Anna. slutligen och stirrade i elden.
Tack Leo för du klingade med mig.
— Gerna, men hvad skall jag sjunga?
— Något sorgligt, sade Anna dystert.
— Allt skall vara mörkt, tungt och sorgligt — inföll Leo — ej en ljus färg hvarken på ett eller ett annat sätt —
tungt — dystert...
— Kanske det kan bli lättare! Hvem vet det, Leo.— Du kan ju sjunga blott »Bland fjällen» af Heland — där talas ett språk som jag förstår, sade Anna entonigt som vanligt»
Källa: Alvin · ·
