Tillbaka Read Runeberg

Ett stormigt lif : verklighetsskildringar ur stockholmslifvet

Originalsida 468
Originalsida 468
Originalsida 468
Originalsida 469
468–469

Sida 468

— 4^8 —

På nionde dygnet efter insjuknandet hade Yvonne fallit i kritisk sömn — och Leo och Mirtza sutto bakom skärmen, som stod skyddande omkring hennes säng, och afvaktade utgången.

De talade härunder sakta med hvarandra om alla egen-

Bengt gå, du hindrar mig

domliga händelser, som under senaste tiden, liksom länkarnei en kedja sammanfogat sig till det bästa.

— Och hvilken underbar skickelse, att just du skullebli utkorad att komma hit och sköta din dotter, sade Leo_

— Ack! Det var visst ingen skickelse! Jag hade länge, fast

förgäfves sökt ett tillfälle att sammanträffa med eder-

Nu kom där telefonbud till diakonissanstalten, att erb

Källa: Alvin · ·