Sida 92
-- 92 —
Bengt hade, som förtrollad, från en mörk vrå, obemärkt af mor och dotter, följt deras rörelse och samtal.
Han kunde ej reda de känslor, som började vakna inom honom, under denna så drömlika kväll, men när han såg den ljufva, smärta flickgestalten med de svärmiska djupblå
ögonen besjälade af ett lätt svårmod, kände han ett
I hem antager ni mig för att vara?
oemotståndligt begär att bli bemärkt af henne, att möta denna förunderligt både skygga och djupa blick.
Han gjorde derföre en lätt rörelse för att bli bemärkt, och Mirtza vände sig hastigt om.
— Nej se herr Linström! Ni dansar ej? Och hvarför? Kom får jag presentera er för min dotter Yvonne — herr Linström.
Källa: Alvin · ·
