Sida 91
Sjunde kapitlet. Mirtzas fest
— gl¬
att föra dem omkring och många, voro de förvånade och närgångna blickar och utrop som följde dem, der Malin, lätt stödd på Mirtzas arm, fördes genom alla rum för att presenteras för alla.
Fru Hartvig reste sig- ofrivilligt, och det tvetydiga skämtet dog, bort då fru Fägerfrost tog plats i soffan strax intill, och med sin värdiga eleganta hållning och sitt fina småleende snart var medelpunkten i ett kotteri, dit alla samlade sig, som kände sig ovissa om Mirtzas hem dugde att umgås uti.
Flickorna Fägerfrost slogo sig ned strax bredvid modren, och Linda såg mycket elegant och öfverlägsen ut i tant Claras omändrade lilafärgade sidenklädning, under det att lilla Sonja under djupa protester fått ändra åt sig »modrens gula», fast hon visste att modren så väl behöfde denna klädning sjelf.
Ändtligen bjöds theet omkring, och lifligheten tycktes växa till munterhet.
Ett par fröknar med lysande namn, men i sjelfva verket lefvande på den ringa förtjenst, de kunde förskaffa sig genom att tvätta handskar, tycktes allvarligt hafva föresatt sig att göra den största, möjliga nytta af detta »fria vivres» för en kväll, och förtärde med glupsk aptit af alla sorter de
samvetsgrannt tagit för sig utaf.
Första valsen spelades upp, och ännu hade ej Leo synts till.
Mirtza kände en obetvinglig oro, på samma gång som hon började hoppas att det var en glad anledning som höll honom borta.
Hon sade sig ej orka dansa, utan lät det ena paret efter det andra passera. — Hon tänkte blott på Leo, och hade nästan glömt bort Yvonne till och med, då denna på tå närmat sig bakom modren och lade sina händer om hennes ögon.
— Hu så obehagligt! Du skrämde mig nästan — gör ej så mera, sade Mirtza otåligt. — Får jag nu se huru du tar
dig ut? Har du ej någon annan klädning än denna hvita nunnedrägt med det breda, svarta skärpet? Ditt hår är förresten ej uppfästadt, du är för gam... stor, du är vuxen, mitt barn, och bör ej gå med dessa yfviga lockar hängande ned åt ryggen.
Källa: Alvin · ·
