Sida 396
— 396 —
lilla hemmet vittne om, synnerligast om man såg det fråns
ytan.
I köket såg det just ej anslående ut. Sängar med
deras innehåll och en mängd klädesplagg voro instoppade
i
oredig villervalla, och öfverst på hela högen låg en bröd-
Mirtza utropar: — Bengt är det min son.
bräda med åtskilliga påsar på, och några paketer hvarur
kött höll på att ramla som allra bäst.
En lunsig jungfru smågrälade öfver allt onödigt bråk
som frun ställt till. Gång på gång ringde det på tambur¬
klockan och den ena räkningen kom efter den andra. * — Släpp ej in någon mera Lovisa, sade fru Ekholm*
som ej egde förmåga att längre afvisa alla björnar.
Källa: Alvin · ·
