Ett stormigt lif : verklighetsskildringar ur stockholmslifvet

— 3i6 —

syskrin som med sitt rika innehåll af rullar, knappar nålaroch saxar i oredig massa slungades åt alla håll.

Yvonne tyckte det var ett angenämt af brott och kundemed möda dölja ett belåtet leende, då hon lade sig nedför att plocka upp alltsammans.

Men lika hastigt var Leo på knä bredvid, och just

som hon skulle taga en rulle, så kom han med sin hand — då drogo de båda sina händer tillbaka, under det rullen fick ligga kvar, och detta upprepades flera gånger.. Men det var omöjligt! Nu kunde ej Yvonne beherska sig längre — hon brast ut uti ett gladt klingande skratt, och Leo skrattade med som en rigtig skolpojke.

— Jag förstår ej hvad det kan vara för skrattretande;