Tillbaka Read Runeberg

Ett stormigt lif : verklighetsskildringar ur stockholmslifvet

Originalsida 236
Originalsida 236
Originalsida 236
Originalsida 237
236–237

Sida 236

— 236 —

det ville, så skulle han rädda sig, det fick då gå huru det ville med henne.

Huru ifrigt han än spionerade på henne, hade hon dock lyckats föra korrespondens med presten, utan att han fått reda därpå.

Han kunde därföre ej fatta, huru hon fått kännedom om de gamla förhållandena, då hon, då de först träffades»

Pä dramatiska teatern.

i

Köpenhamn, ej kände till den omtalade tjenarinnans namn> och han allt sedan den tiden trodde sig kunna redogöra, för

hvarje hennes handling, ja nära nog hvarje tanke.

— Jag ämnar följa med damerna — om du tillåter. Det kan nära nog vara lifsfarligt för tvenne unga, eleganta», vackra fruntimmer att göra ett sådant besök ensamma.

Andrée kunde ej dölja sin förtjusning.

Han var visserligen en gammal narr, herr Gösta»,

Källa: Alvin · ·