Sida 356
— 356 —
Det rådde en tryckande tystnad i rummet, och Yvonne? blef glad när det knackade på dörren, och hon sprang för att i yttre rummet mottaga postväskan.
Alla tjenarne voro ännu lika rädda för att komma i Annas närhet, ehuru läkaren gjort allt för att förekomma^ smittans spridande, och försäkrat dem om att de ej hadenågot att frukta, då fjällningen redan var öfver, utan att någon mera än Anna blifvit sjuk.
Yvonne lemnade väskan till Leo, och han framtog;
Ni älskar rnig Yvonne, och likväl fordrar ni ej något — jag forstår er ej.
därur åtskilliga bref, bland annat ett till Yvonne, som kom henne att häftigt rycka till
Hon uppdrog ett bref ur fickan, och jemförde stilarne..
— Hvem är det ifrån, frågade Anna som envist fixerade Yvonne.
— Jag vet inte — svarade hon.
— Du kan väl öfvertyga dig därom ; du ser så konstig ut — jag anser mig böra veta med hvilka du corresponderar sä länge du är i mitt bröd.
Öfver Yvonnes rörliga drag for en djup skugga — och
Källa: Alvin · ·
