Sida 317
Tjugoförsta kapitlet. Förvecklingar
— 3T7 —
däruti att Leo förstör hela vår trefnad här — sade Anna — nästan litet otåligt, ty hon kunde ej fatta hvarför de egentligen skrattade.
— Det är ju ingenting då man talar om det, men ser du det är sådana småsaker som kunna vara löjliga för ett sinne som uppfattar det komiska i en liten stämning. — Men — hvad är det för vishetsregler som stå här? »Allvarligt förbud att utan mitt tillstånd tillgripa, vare sig nålar, tråd, sax eller vax — egarinnan.»
Leo skrattade åter.
— Se här, så står det här, sade Yvonne, och visade inuti sitt skrin. »Glad tillåtelse att taga allt hvad ni vill och
behöfva, vare sig nålar, tråd, sax eller vax. Egarinnan.» —
— Allt hvad ni vill — eftersade Leo ännu en gång. Yvonne undvek att möta hans blick, ty det var något i rösten som kom hennes hjerta att slå snabbare.
Så tog Leo och slängde upp båda fönstren till Annas häpnad. — Vidare drog han arbetet bort ur hennes knä, och kastade det på sängen. — Kom nu Anna så gå vi, sade han, och drog henne upp ur stolen — ja — det hjelper inte! och ni fröken! kom med!
Anna som varit på väg att känna sig road, och var ytterligt förvånad öfver Leos alldeles nya sätt att vara — mulnade åter och påstod att hon ej hade tid.
— Gå Anna! Jag hinner säkert ändå hvad som skall uträttas.
— Går ni ej med? frågade Leo och försökte göra sin röst
likgiltig.
— Nej — svarade Yvonne lakoniskt, och fortfor att stoppa på sin duk.
Anna stängde fönstren — och satte omsorgsfullt på sig sin hatt framför spegeln. När hon gick, gaf hon Yvonne en vänlig blick den första på länge — och Yvonnes veka hjerta var strax färdigt att förlåta.
—- Du kan ju sätta dig ute med ditt arbete, om du önskar — - sade Anna, och öppnade dörren, sedan hon redan stängt den.
— Tack Anna, för du tänkte därpå!
Anna och Leo gingo länge tysta. De voro så ovana
Källa: Alvin · ·
