Sida 142
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
»En god kock måste,» sade han, »smaka på sina egna anrättningar, fast det just icke är soppor att bli fet på, och icke heller äro de till för smaken. Dock händer det icke sällan,» tilläde han, »att apotekare äfven måste vara ett slags sockerbagare, och det är för de gentila medikamenterna, sådana som blott bestås bättre folk, ty de sämre få så lagom med socker och mandel.»
Ofta hände det, att Granholm kom in i kammaren med ett recept i ena handen, under det han med den andra ref sig i hufvudet. Vid sådana tillfällen syntes han mycket orolig, någon gång nästan förtviflad.
»Hvad är det om?» frågade jag, när jag första gången såg honom i detta tillstånd.
»Det här receptet duger inte,» förklarade han.
»Hur då?»
»Det är lättare att förena olja och vatten än de här ingredienserna.»
»Skicka det då tillbaka till doktorn,» tillrådde jag såsom det enklaste.
»Jo, det skall du se,» svarade Granholm, »det vore ju att kompromettera läkaren, och det skulle aldrig förlåtas mig.»
»Men kompromettera patienten, kanske skada honom, det gör ingenting?» anmärkte jag i min enfald.
»Det der förstår du inte,» svarade Granholm och gick fundersam af och an.
»Men hvad vill du då göra?»
»Jag hittar väl alltid på något. Vänta, nu har jag det,» yttrade ändtligen Granholm och gick ut i apoteket, der jag såg honom noga syna utanskrifterna på den ena burken eller flaskan efter den andra, till dess han slutligen hittade rätt på det han sökte. Hvad detta var eller hvad läkaren hette, fick jag aldrig veta; men enär dylika fall ofta förekommo, misstänkte jag, att min vän Granholm hade sitt finger med i flere än en utmärkt läkares praktik, och jag var säker på, att om hans finger icke gagnade, så skadade det åtminstone aldrig.
En afton — han var då på apoteket »Hjorten» — hade Granholm en ovanligt stor expedition, men kom, under det han hemtade andan, att kasta en blick på ett af de recept, som nyligen blifvit expedierade, icke af honom, utan af en yngre farmaceut, hvilken för tillfället biträdde honom. Han spratt till och frågade genast sin kamrat, om medikamentet
Källa: Project Runeberg ·
