Sida 157
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
En guvernör.
g minns ej, om jag i någon af mina äldre berättelser nämnt något om en högst originell person, som för några och tjugu år sedan var mycket synlig på Stockholms gator. Han var minst sextio år gammal, när jag gjorde hans personliga bekantskap. I sitt sätt att vara förde han sig ännu med elegans, alltid rak och med rask gång. Hans hår var silfverhvitt, men yfvigt och tog sig särdeles väl ut mot ett ansigte, vackert ännu och med den friskaste färg. Det händer ibland, att ungdomen glömmer sig qvar på ett åldrigt ansigte, liksom penséblomman någon gång skjuter upp ur snön. Han var dock i mycket små omständigheter och gick i svart frack och hvita sommarbyxor både sommar och vinter.
»Hårdt emot hårdt,» brukade han säga, när han så kom sättande midt i snön; »men vintern fryser värre än jag.»
Den svarta fracken var mycket trådsliten, men alltid väl borstad och utan minsta fläck. Byxorna voro alltid rena, fast han blott hade ett enda par, hvilket han sjelf tvättade. När han hade tvätt, var han hemma, liksom Epa-minondas, hvilken, som bekant, blott hade en enda skjorta. Största delen af året lefde han bokstafligen af vatten och bröd, dömd dertill af nöden, ofta lika sträng som Miss-gerningsbalken. Brödet köpte han sjelf i närmaste bagarbod, och vattnet hemtade han sjelf från närmaste brunn. Man såg honom ofta ute med en vattenkaraff i handen.
Han var dock en baron S—g och hade varit guvernör på St. Barthelemy. Han uppbar årlig pension af, som jag tror, 1,200 rdr; men qvartalet räckte blott för en vecka. Under den tiden lefde han »magnifikt», bjöd alla han träffade på middag, var vid sådana tillfällen aristokrat ända i
Källa: Project Runeberg ·
