Sida 162
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
»Det ser ut, som jag skulle återfå mitt möderne. Då ger jag en finare middag på Lidingö värdshus, men tager för säkerhetens skull champagne med mig från staden.»
På begrafningsdagen gick baron i första ledet i sin vanliga svarta frack, men också i sina vanliga hvita linnebyxor. Men han var baron, hade varit guvernör, och det brukades så på St. Barthelemy, hette det.
Han gaf verkligen den finare middag på Lidingö värdshus han utlofvat, och champagnen från staden flödade vid bordet. Värden var magnifik, guvernör ånyo, talade om sina fäder, de fyra marskalkarne, jag tror nästan att de ökades till åtta, innan desserten serverades.
»Det var ändå inte mer än tiotusen,» underrättade han mig några dagar derefter; »hon har då inte hushållat särdeles väl med mitt mödernearf. Det var verkligen tid på att det kom i bättre händer.»
Innan julen var det slut på alltsammans, men lyckligtvis äfven på testamentstagaren sjelf.
»Han förkylde sig och fick lunginflammation,» berättade H—f; »men han hade vid vinterns början lagt sig till tulubb och klädesbyxor, och det var han inte van vid.»
Källa: Project Runeberg ·
