Berättelser 4. Bilder ur verkligheten. Del 4. Strödda anteckningar

intet och det förflutna allt. Den tolererar, derför att den måste det, kejsardömet under Napoleon, liksom den tolererade konungadömet under Ludvig Filip, men intetdera erkänner den eller skall någonsin erkänna. Det är endast under ett enda vilkor dessa familjer skola erkänna en framtid, och det är återinförandet af den bourbonska dynastien. Endast under detta vilkor skola de sätta sin fot på tröskeln till Tuilerierna, hvilkas innehafvare alltsedan julidagarna år 1830 blott varit föremål för deras förakt eller deras stämp-lingar. Mer än en lönmördardolk eller pistolkula har blifvit smidd eller gjuten i den gudfruktiga stadsdel som kallas St. Germain.

När Berryer reste sig för att tala, reste sig också hela denna lysande samling af hertigar och markiser, hertiginnor och markisinnor, och jag såg dem oupphörligen föra sina glacébehandskade händer tillsammans liksom för att applådera. När Berryer tystnade och satte sig, satte sig också hans beundrare och beundrarinnor. Allt det öfriga var dem fullkomligt likgiltigt. De flesta af dessa högborna damer, insvepta . i ofantliga hermelinskragar, voro äldre och hade sett sina vackraste dagar. Af deras höga pannor, stora bruna ögon, lindrigt krökta näsor och små munnar kunde man dock sluta till hvad de varit i sin ungdom. Det fanns äfven några yngre, långa, smärta, högbarmade, likaledes af »pur sang», såsom det heter om den gamla frankiska racen, och bland dessa en, hvilken genom sin skönhet ådrog sig lika mycken uppmärksamhet som Berryer genom sin vältalighet. Det är förlåtligt, om den till och med gjorde vida mer intryck på mig och dem som tillhörde den stora illegitima massan, hvilken räknar sin börd från Adam- och Eva och derför skulle kunna sätta ett fikonalöf i sitt vapen, utan att ändå berättigas till introduktion ens på svenska riddar-huset.

»Hvad heter den undersköna unga damen der?» frågade jag en obekant, som hade plats närmast mig.

Då det svar jag fick afgafs mycket svagt och mycket hastigt, kunde jag icke uppsnappa mer, än att det var en qvinlig descendent af den hertigliga familjen Sully, hvilken var utslocknad på svärdssidan. Namnet Sully har, som man vet, stor historisk betydelse för Frankrike, men derjemte en sälskild för mig genom en händelse, hvilken berättades mig undet första terminen af mitt vistande i Upsala. Det första