Sida 201
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
jag också gjorde, när jag efter den ifrågavarande sessionens slut kommit till min bostad vid Rue Croix des petits Champs, var att slå upp mina anteckningar från ungdomsåren. Jag återfann då följande:
»Ar 1829 den 17 Oktober. Nära bredvid grafkoret på Upsala kyrkogård finnes en förfallen och nästan öfverväxt grafsten med följande inskrift:
Maximil. de Beiune,
Linguce Gallica Magister, nat. 1770. denat. 1822, qui, incitam constanti animo expertus vim fortwicc, et incertas usu edoctus rerutn sortes, ac nominis quondam laudatissimi, apud nos ferme in ipsis doloribus mortis ad munus siium accurata diligentia observandum intentus fnit.
Denne var en hertig af Sully, hvilken, efter att ha emigrerat från Frankrike under den första stora revolutionen, kom till Sverige och slog sig ned i Upsala såsom lärare i franska språket, men höll alltid hemligt sitt rätta namn. Det var först efter hans död man af hans efterlemnade papper upptäckte hans verkliga namn och stånd. Derför ansåg man sig ej heller böra å grafstenen yppa den hemlighet han sjelf så länge bevarat, utan antydde blott med orden nominis laudatissimi hans börd.
Denna upplysning om den aflidne språkläraren erhöll jag samma dag, eller den 17 oktober 1829, då jag i några kamraters sällskap besökt kyrkogården och der upptecknat den originella inskriptionen på grafstenen. Men det dröjde icke många dagar, förrän jag fick veta mer af en gammal student, som varit personligen bekant med den aflidne, och mindre intressanta händelser kan man tala om.
Monsieur de Betune, såsom den franske emigranten kallat sig, hade endast varit några och tjugu år gammal när han kom till Upsala. Han förde då med sig sin unga hustru och en årsgammal son, hvilken likväl tidigt afgick med döden. Familjen lefde ytterst indraget och sökte länge ingens umgänge. De få, som kommo i beröring med den, skildrade den som i högsla grad älskvärd och bildad samt den unga frun såsom en ovanligt vacker och ståtlig qvinna, fast ingen sultaninna i ett harem kunde vara räddare om sitt ansigte än hon. Ingen kunde erinra sig någonsin ha
Källa: Project Runeberg ·
