Sida 203
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
»När?»
»I går eftermiddag.»
»Således under det jag var på mina vanliga lektioner?»
»Jag tror det var vid den tiden.»
»Han kom inte när jag var hemma.»
»Han vågade det ej. Han bad mig fråga min far, när han fick komma.»
»Hvad svar gaf ni honom, när han begärde er hand?»
»Mitt ja naturligtvis.»
»Utan att begära betänketid?»
»Jag behöfde det ej. Han har länge haft mitt hjerta.»
Monsieur de Betune suckade, förmodligen med tanken på sitt fädernesland, der i giftermålsaffären handen är allt och hjertat intet, isynnerhet inom de anborna familjerna.
»Men jag begär betänketid, jag,» yttrade de Betune, »och jag förmodar, att ni samtycker dertill, mademoiselle?»
»Det förstås . . . Men hur lång?» tilläde dottern för-sigtigtvis.
»Jag begär tre månader och fordrar, att ni under denna tid icke talar ett enda ord med honom, eller svarar på hans bref, ifall han skulle ha den ogrannlagenheten att skrifva.»
»Jag lofvar det,» svarade Mathilde, icke utan en synbar strid; »men, min far, hvad har ni då emot honom?»
»Åh, just intet. Men . . . men han talar franska som en stympare.»
»Det är sannt. Men han talar desto vackrare svenska,» förklarade dottern.
Monsieur de Betune suckade ånyo. Säkerligen tänkte han på den tid, då hvarken han sjelf eller någon annan inom hans familj kunde drömma om, att en dotter till honom skulle förstå en kärleksförklaring på svenska, om än aldrig så vacker. Samma dag stängde han sig inne, sedan han skickat återbud till de elever han den dagen väntade till sig. Han skref flere bref, alla adresserade på Paris och samma dag lemnade på posten. Ungefär sex veckor derefter fick han ett bref från Paris, efter hvars genomläsande han syntes vid det allra bästa lynne i verlden och visade sig ömmare än vanligt mot sin dotter. Rörande hennes inklina-tion vexlades icke ett enda ord mellan Mathilde och fadern, ty äfven det hade ingått i öfverenskommelsen.
Det led mot slutet af den tredje månaden. Holmin, Mathildes utvalde, hade under tiden tagit sin prestexamen,
Källa: Project Runeberg ·
