Berättelser 4. Bilder ur verkligheten. Del 4. Strödda anteckningar

Efter dessa ord rusade ryttmästaren på dörren och ner i stallet för att sadla sin häst. Men hästen blef qvar i krubban och ryttmästaren i huset. Baronen talade i en annan ton och ryttmästaren svarade likaledes i en annan. Det blef en mängd frågor och svar, hvaruti flere än två slutligen del-togo, och innan aftonen var ryttmästar Hjort, som då var en vacker karl med två felfria ögon, förlofvad med fröken Ida F***. Det ansågs ai en hvar för det fördelaktigaste parti en man kunde göra. Men ryttmästar Hjort var af-hållen af alla som kände honom, och ingen afundades honom en lycka, hvilken kommit så oförmodadt för alla, allramest för honom sjelf.

Ryttmästar Hjort genomlefde den lyckligaste sommar på sina blifvande svärföräldrars egendom. Ingen af dessa hade i början, såsom det synes, varit särdeles med om partiet. Hjort egde ingenting annat än sin lön att lefva af, och hans namn, ehuru ett högdjurs, var ärfdt efter en småstads-handlande, som prompt ville ha sin son till dragonofficer, men saknade medel att underhålla honom. Friherrinnan, den som inom familjen mest representerade de högre börds-anspråken, hade önskat sig en grefve till måg. Men på det hela taget' höll hon af ryttmästaren, hvilken utan ringaste biafsigt förstått göra sig henne bevågen, och då hon dertill Var mycket svag för sin enda dotter, blef hennes motstånd lätt besegradt. Baronen höll vida mer på sin egendom än på sin börd. Han ansågs mycket rik, men i högsta grad husbållsaktig; man talade allmänt om ett skåp af tumstjock jernplåt, som skulle stå i hans sängkammare fullt med pengar och andra dyrbarheter och hvartill nyckeln natt och dag aldrig lemnade hans finger. Derför är det troligt, att han snart fann mer i sin smak en ofrälse måg, som han visste kunde bevara, än en frälse, som möjligen kunde förstöra. Dagen efter förlofningen uppsade baronen sin inspektor till afflyttning, för att lemna sin måg denna befattning och sålunda sjelf genast ha någon fördel af affären.’ Fröken Ida, som, efter hvad vi förmoda, tagit initiativet till hela denna affär och fått sin vilja fram, syntes förtjust och skröt med att hon var förlofvad med den vackraste karlen vid regementet. Allt syntes följaktligen på det bästa be-stäldt för vår ryttmästare, och sommaren förflöt under de lyckligaste förhållanden. Så kom hösten.