Sida 224
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
Något senare på qvällen af en dag i slutet af september befann sig den friherrliga familjen samlad i stora salongen, friherren och friherrinnan vid salongsbordet, den förre högt läsande ur tidningarna, hvilka nyss anländt med posten, och den senare sysselsatt med något handarbete, under det hon lyssnade till hvad som lästes. Vid samma bord satt också sonen i huset — ty det fanns äfven en son af ungefär tolf års ålder — bläddrande i en bok med gravyrer. Längre bort i en fönstersmyg sutto ryttmästaren och hans fästmö och sågo på hvarandra. Det är, som bekant, en tid af vårt lif då ögat, utom sitt eget parti, äfven åtager sig alla de öfriga sinnenas, den tid då dörren till verlden ännu står blott på glänt, då man endast ser ljuset som kommer derifrån, men icke ens skuggorna af det som väntar oss derinne. Det är blott striderna som taga öra och målföre i anspråk, och när anledning till sådana icke finns, hvad har man väl då annat att göra än bara se, se på sin lycka, helst i stunder då hon synes lofva allt och, hvad än mera är, äfven vilja hålla hvad hon lofvat.
Följaktligen hörde de älskande ingenting af det som lästes eller yttrades vid bordet och än mindre något af det buller, som utifrån uppkommit derigenom’ att ett åkdon rullade in på gården och stannade vid porten. De hörde icke ens den stora gårdshundens väldiga skall, hvilket till-kännagaf, att främmande anlände. Men baronen, som läste en oppositionstidning, den han långt ifrån älskade, hörde så mycket bättre.
»Främmande och det så sent!» yttrade han missnöjd, i det han lade ifrån sig tidningen. Han tyckte icke mycket om främmande, äfven om de kommo tidigt.
»Hvem kan det vara, måntro?» frågade friherrinnan. »Gå du och hör efter, Fritz!» tillsade hon sonen, hvilken genast skyndade ut.
»Anar att det är öfverstelöjtnanten på Avesta,» yttrade baronen; »det är just vid den här tiden han brukar låna utsädesråg. Nej, jag tackar, kan inte ha den äran. I somras sålde han all grödan, sådan den stod på roten, för att få pengar till ett nytt tröskverk. Köpa tröskverk och inte ha något att tröska! Man ska vara en sådan galning som han. Hör du, Hjort, vi ha ingen utsädesråg att vara af med. Säg honom det du, så slipper jag. Han ligger åt som en skärslipare.»
Källa: Project Runeberg ·
