Sida 225
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
»Det kan också vara Fritz’ nye informator,» menade friherrinnan.
»Magister Ekdahl? Omöjligt, han skref ju att han be-stämdt inte kunde komma före den tjugunionde, och det ha vi först i öfvermorgon.»
I detsamma inkom Fritz.
»Det är en främmande magister, som heter Wikblad,» berättade Fritz; »han kommer i stället för magister Ekdahl, för magister Ekdahl har insjuknat så fasligt illa, att han inte kan komma.»
»Insjuknat?» upprepade baronen; »det var ledsamt det.»
»Hur ser han ut?» frågade friherrinnan.
»Han är så lång så,» svarade Fritz, »nästan längre än svåger Gustaf, och så har han en rysligt stor tobakspipa.»
»Fyl Jag tycker inte om folk som röker tobak,» förklarade friherrinnan.
»Röka ska de, fast de nyss lemnat barnkammaren,» anmärkte baronen, som icke heller var vän af tobakspipan.
»För upp den främmande på magister Ekdahls kammare!» beordrade friherrinnan sin son, »och säg till Olson, att han bär upp hans saker dit. Bed honom sedan vara god och stiga ned.»
Fritz skyndade ånyo ut. Baronen återtog tidningen, friherrinnan sin virknål, och de älskande fortforo att se på hvarandra. Man besvärar sig icke mycket för informatorer. Efter en stund återkom Fritz, denna gång följd af sin informators vikarie. Denne var, såsom Fritz sagt, ansenligt lång och dertill ovanligt magerlagd. Han luktade starkt tobak; men att han icke nyss lemnat barnkammaren, det var lätt att se. Han syntes närmare 40 än 30. Hår och skäggbotten voro mörka, ansigtet temligen groft och väderbitet: han såg icke det ringaste förläst ut. Deremot kunde man af det tafatta i hans fasoner lätteligen sluta till ludi-magistern. Det var svårt att vid eldsljus bestämma färgen på hans ögon, men hans blickar syntes något skygga, och ibland föllo de med en viss genomträngande kraft på den ena efter den andra af personerna i salongen. Det tycktes, som ville han mer betrakta än betraktas.
Sedan han presenterat sig och sjelf i sin ordning blifvit presenterad för de innevarande, berättade han, att magister Ekdahl hastigt insjuknat i den svåraste nervfeber, men bedt sin gamle vän, magister Wikblad, att resa i sitt jBilder ur verkligheten. IV. 15
Källa: Project Runeberg ·
