Sida 227
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
herrinnan. Den förre fann det ovanligt att en »läsbagge» intresserade sig för någonting så nyttigt som jordbruket, och den senare ansåg honom ha sinne för det komfortabla, hvilket hos en magister vore än sällsyntare. Den unga baronen, som saken närmast rörde, berättade med mycken tillfredsställelse, att magistern klappat honom på hufvudet och sagt, att han redan hört så mycket godt om sin blif-vande elevs kunskaper och uppfostran, att det riktigt gladde honom att få bli hans informator. Ryttmästaren deremot, och i hans omdöme instämde fröken Ida, delade icke de andras goda tanke. Han fann magisterns hela yttre motbjudande och tyckte, att han mer liknade en påklädd skut-skeppare än en studerad man.
Efter supéns slut och sedan ryttmästaren tagit afsked af familjen och i flere än en repris vexlat »godnatt!» med sin fästmö —• detta »godnatt», som alltid ljuder så melankoliskt mellan trolofvade — gick ryttmästaren ut och tog vägen till stallet, ty han var hästvän och brukade vanligtvis innan han lade sig titta in i stallet. Men just som han skulle gå ditin, kom den nye informatorn ut derifrån.
»Magistern är road af hästar, ser jag,» yttrade ryttmästaren.
»Mycket,» svarade magistern; »bra stall, men bredare kunde spiltorna vara. Inte under tre alnar, tycker jag. Gratulerar ryttmästaren. Fan så vacker fästmö! Jag kommer för sent, jag, stackars karl! Ståtligt månsken i afton. Sof godt, herr ryttmästare!»
Ryttmästaren fann detta yttrande af en främmande temligen påfluget; men innan han hann svara, var magistern borta. Inne i stallet, hvilket nattetid upplystes af en brinnande lykta, fann han sin ridsadel, den han på eftermiddagen sjelf hängt upp på väggen, nedtagen. »Den der gunstig herrn gör sig redan hemmastadd öfverallt,» mumlade ryttmästaren och hängde åter upp sadeln, hvarefter han* lemnade stallet. På återvägen gående förbi hundkojan, hvilken stod vid hörnet af ena flygelbyggningen, hvisslade han och ropade på »Kastor». Men emot vanligheten kom Kastor icke ut för att fägna. Ryttmästaren fortsatte dock sin väg; men många gånger efteråt ångrade han, att han då icke gjorde sig närmare underrättad om orsaken till Kastors uraktlåtenhet den aftonen. Inkommen i förstugan
Källa: Project Runeberg ·
