Sida 234
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
Plånboken.
m,
-åren 1839 kommo fyra studenter från Upsala till Stockholm. I åtta dagar ströko de kring på gator och torg under det oregerligaste lefnadssätt, pantsättande nästan allt hvad de hade på sig. Den nionde dagen togo tre af dem vägen åt Ladugårdslandet, barhufvade och i galoscher, men icke på stöflarna, utan på strumporna, ty stöflarna hade gått sin särskilda väg. De stannade ett par minuter utanför gallerporten till Fredrikshof, Svea gardes kasern, liksom för att öfverlägga.
»Der är Rubicon,» sade den ene, i det han pekade på gallerporten.
»Och här stå tre csesarer,» sade den andre, »cassarer, så när som på lyckan.»
»Och derinne,» tilläde den tredje, »derinne vinkar oss Capitolium med sina liktorer och sina...»
»Fasces,» inföll den förste. »Fasces sunt fasces*, det är i öfversättning: höga embeten äro besvärliga. Framåt marsch ändå!»
»O yngling, om du lijerta har Att trampa fädrens fjät,
Flyg till ditt fosterlands försvar,
Dö eller rädda det!»
Under denna sång inryckte de tre cassarerna på kaserngården. Efter sångens slut gjorde de halt framför vakten och frågade efter fanjunkar Lund.
* Fasces voro ris- eller spöknippor, som med en yxa instucken buros af Roms liktorer framför de förnämsta embetsmännen..hos romarne.
Källa: Project Runeberg ·
