Sida 235
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
Denne visade sig snart. Det var en man med godt och fryntligt utseende, men ökänd för sin ofantliga fetma.
»Hvad vill ni?» frågade han.
»Taga värfning på tre år,» svarade den förste, förande ordet å egna och kamraters vägnar.
»Hvad ä’ ni för ena?»
»Fria studenter.»
»Som ledsnat på friheten?» frågade Lund med ett visst deltagande.
»Nej, men vi hungra efter äran.»
»Här torde det inte bli för fett med den.»
»Åhjo, bara vi väl hinna till fanjunkare,» yttrade studenten, med en blick på Lunds hängande mage.
Fanjunkaren rynkade ögonbrynen. Han tyckte icke om anspelningar i det hänseendet.
»Har ni exercerat?» frågade han något barskare.
»Vi ha alla skrifvit både pro exercitio och pro gradu.»
»Kanske magistrar . . . Vi ha fyra sådana gökar förut på gardet.»
»Vi blifva då sju, sju som Carlavagnens stjernor.»
»Carlavagnen!» upprepade fanjunkaren; »det blir mig just ett snyggt åkdon. Men inte ska smörjburken fattas, det blir jag man för,» mumlade han för sig sjelf.
De tre togo värfning på tre år, och när de något senare på dagen sutto inom kasernen vid sin grötportion och fåfängt tittade efter mjölken, föreföllo de något melankoliska, men det gaf sig med tiden.
Jag kände dem alla tre från första perioden af mitt studentlif. Den förste, eller ordföranden, var en af de kunnigaste och mest lofvande vid akademien, men han dog som gardist i delirium tremens på garnisons-sjukhuset å Kungsholmen. Icke heller de öfriga nådde Capitolium, men de undgingo dock Tarpejas brant. Den ene, son till en gårdsinspektor i Finland, begaf sig efter slutad kapitulationstid åter till sitt fädernesland. Han påstod sjelf, att han lärt sig ordning på gardet, ehuru han medgaf, att det fanns ordentligare folk än gardister. Den tredje, son till en bruksinspektör i Roslagen och min kamrat redan i Clara skola, dog i koleran 1853, men som fanjunkare vid samma kompani han gått in på som simpel karl.
Men det var ju fyra som kommo till Stockholm, och hur gick det med den fjerde? Under det att hans tre
Källa: Project Runeberg ·
