Sida 255
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
»Derför, mina vänner,» slutade presten, »tömmen en varm och hjertlig skål för tomtebolycka!»
Dervid förde alla glasen till mun och jag med. Men en blick, som jag händelsevis kom att kasta på presten och klockaren, hvilka stodo midt emot, gjorde att jag hejdade mig. Både prestens och klockarens ansigten uttryckte den högsta fasa. Deras ögon stirrade vildt, och deras utspända kinder röjde, att de ännu icke sväljt hvad de intagit. Nu såg jag dem tvärt styra kosan till kakelugnen, presten förut och klockaren efter, men begge med halsarna långt framsträckta och hållande näsduken tätt under hakan.
»Tvil» ropade presten, återvändande från kakelugnen med det mest förtviflade utseende. »Tvi! Hvad i herrans namn var det i glaset! Tvil»
»Tvi, tvi!» instämde klockaren; »tvi tusan!»
»Kära Hans!» hördes nu bruden yttra, »kära Hans, du har tagit sojan i stället för rövinet, som står på öfversta hyllan under stora kastrullen; jag sa ju att det stod der.»
»Men det står väl inte för lifvet heller,» återtog hon lugnande; »sojan är inte att grina åt, fast den just inte är japansk, ■men den är mera japansk än den som köpes i kryddboden. Jag kokar den på egna ben, som jag sjelf brukar samla, fast nog medger jag, att den bättre passar till stek än till konfekt,» tilläde hon med en spetsig blick på sin långe marskalk, hvilken stod bredvid och helt ogeneradt doppade biskuit i sitt glas.
Snart aflägsnade sig presten och klockaren och kort der-efter äfven jag. Sådant var det kostliga bröllop, som, trots de tjugufem åren, i denna stund stod lifligt för min syn.
Silfverbröllopets talare derute i salen slutade ändtligen sitt långa månskenstal med den förnuftiga önskan, att de vördade tu måtte lika fridfullt och lyckligt sammanlefva i sin nya vackra våning, som i de anspråkslösare tjäll, hvari deras ungdom förflutit.
Silfverbrudgummen tog derefter till ordet.
»Jag och min gumma få på det vördsammaste tacka herr pastorn för den vackra skålen,» sade han; »men om det går bra och lyckligt för oss, så är det helt och hållet min gummas förtjenst.»
Källa: Project Runeberg ·
