Sida 269
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
var väl att min vän kom, nu slipper jag skicka. Se här ett kort till presidentens soaré i dag. Det blir stor bal. Saisonen börjar med stora baler öfverallt. Man dansar för-tvifladt i Paris, dansar som vanligt på vulkanen.»
Anda sedan hösten 1850, då jag för första gången såg Paris, hade jag hört den gamle diplomaten säga detsamma. »Man gick, man dansade på vulkanen», hette det beständigt. Jag tyckte deremot, att allt i Paris gick sin jemna och lugna gång, om man nämligen undantoge de bonapartistiska tidningarna, hvilka oupphörligen stötte i trumpeten och, under det de förklarade alla rykten om statskupp från Napoleons sida för nedriga osanningar, förkunnade, att det endast var från de »röda» revolutionen vore att befara.
»Men nu som förr känner jag ingenting bränna under mina fötter,» tillät jag mig derför anmärka.
»Men vi, som ha tunna sulor, vi känna det. Från den 10 december 1848 väntade vi utbrottet hvarje månad; från den 15 april detta år väntade vi det hvarje vecka, och från den 15 sistlidne november vänta vi det hvarje dag. Frågar man Thiers eller Cavaignac, så skola de svara, att de vänta det hvarje timme, hvarje sekund. Ända sedan den 15X i förra månaden sammanträda de med sina anhängare hvarje natt i Palais de la chambre des députés och skicka sina spejare kring murarna af Palais de 1’Elysée för att se, om det är ljus i presidentens fönster. Hitintills ha dessa varit mörka. Men en gång blir det ljus i dem, och då är det mörkt i deras.»
Till upplysning för dem, som icke känna betydelsen af nu anförda data, må nämnas, att det var den 10 december 1848 som Louis Napoleon valdes till franska republikens president; att den 15 april 1851 afslogs af nationalförsamlingen presidentens proposition om 200,000 francs årlig tillökning af hans civillista för underhåll af stallet; och att den 15 nov. afslogs Thiers’ motion 0111 rättighet för nationalförsamlingen att utnämna en general för de trupper, som skulle skydda nationalförsamlingen, till följd hvaraf den exekutiva myndigheten hel och hållen kom i presidentens hand. Det var efter denna votering, hvilken förlorades på två röster, Thiers ropade: »L’empire c’est fait».
»Men det var sannt,» återtog excellensen Löwenhjelm, »i morgon ger jag en musikalisk soaré för min gamle vän presidenten Westerstrand och då hans talangfulla dotter
Källa: Project Runeberg ·
