Sida 270
Djefvulens grasserande i Clara skola år 1826
kommer att uppträda. Jag ser hos mig vid samma tillfälle flere andra landsmän och landsmaninnor, nyligen komna hit, såsom Jolin och hans lilla charmanta fru. Min vän kommer väl, förmodar jag?»
Jag tackade, bugade mig och gick.
Klockan nio på aftonen samma dag gick jag förbi den långa rad af ekipager, livilken långsamt framskred mot portarne till Palais de 1’Elysée nationale, såsom det kallades. Ibland kommer man till fots tidigare än de som åka. Ändå någon tröst för den som icke har hästar och vagn. Så ofta jag gått uppför den breda trappan till festvåningen af detta palats, och det skedde nästan hvarje torsdag under vinter-saisonen 1850—51, har jag tänkt på dem som gått denna trappa förut. Det är en vacker samling, alltefter som man tar det.
Markisinnan Pompadour bebodde detta palats till sin död 1764. När hon kände sitt slut nalkas, gaf hon sin biktfader befallning att genast föra henne till Versailles. Hon hade kungligt privilegium på att få dö der; men det var det enda kungliga privilegium hon gick miste om. Hon dog innan ekipaget hann köra fram. Der arresterades år 1793 prinsessan Elisabeth, den olycklige Ludvig XVI:s lika olyckliga syster, för att lägga sitt hufvud under guillotinen. Der tog Napoleon I in år 1815 efter återkomsten från Waterloo, men han hade icke roligt der. Der residerade kort tid derefter ryske kejsaren Alexander, under det hans kossacker nedhöggo träden i Boulogneskogen för att värma sig med dem. Många storheter ha beträdt denna trappa med mer eller mindre tunga steg, mer eller mindre lätt samvete. Nu bodde der Louis Napoleon, republikens president, och han hade roligare.
Dansen hade redan börjat, och det gick lifligt till i den föga rymliga festsalen. Det öfverraskade mig att der finna så många unga officerare, mest löjtnanter. Under förra sai-sonen såg jag der ingen militär under majors grad. Det var den nya militärdespotismen, som nu gjorde sina första »pas».
Källa: Project Runeberg ·
