Sida 103
Enda barnet
•ENDA BARNET.
103
2.
Orgelns och den andaktsfulla sångens toner tystnade och det sista genljudet deraf bortdog i Clara tempelhvalf. Den talrika församlingen böljade ut genom kyrkdörrarna, der slamret af de i kollekten fallande kopparslantarna på ett obehagligt sätt störde sinnen, i hvilka värdet af helt andra skatter ännu herskade. Vid dörren till kyrkan, ute på kyrkogården, på hvars grafvar våren, hand i hand med den menskliga omsorgen och saknaden, gick att strö sina blommor, stodo föräldrar och syskon, väntande sina kära, för hvilka denna dag var så vigtig, så högtidlig. Nu kommo »gossarne» och »flickorna». De hade i sakristian af den vördade läraren emottagit de sista förmaningarna, de sista varningarna, af hvilka på de blomstrande kinderna spåren i ymniga tårar betecknades. Hvarje fader och moder, hvarje bror och syster letade rätt på sina. Ej ett ord hörde man vexlas dem emellan; men ur de äldres ögon log den välsignande ömheten, lik solstrålen, som mellan den glesnande morgondimman lifvande faller öfver lundens telningar och ängens späda blomster.
Lyckliga tid, lifvets aldrig återkommande sabbat 1 Hvaraf kom det, att den salighet, som då uppfylde våra hjertan, förmådde göra denna lilla krets, i hvilken vi då af våra käraste omfamnades, så vidsträckt, så oändligt ljus och klar? Var det ej genom grannskapet med himlen, som var så fri för utsigten, den ännu ej bekantskapen med verlden fördunklat? Jo, visserligen; ty sedan vi blifvit äldre och så många främmande ting framstält sig för våra ögon och den ena nya sidan efter den andra af lifvet för oss blifvit aftäckt, hvarför har synkretsen blifvit så trång, luften inom våra bröst så qväfvande? 01 skuggor betäcka den blåa grunden; passionens eldslågor hafva gått öfver blomsterfälten; kalla vindar bortjagat fläktarna från barndomens paradis. — — Förbil ropar verlden omkring oss med hes stämma; förbil svarar ekot ur det tomma bröstet — förbi! förbi!
Bland den talrika ungdom, som vid ifrågavarande rörande tillfälle strömmade ur kyrkan, var en sextonårig
Källa: Project Runeberg ·