Sida 159
Hästgardisten
»Och din blifvande man?» hviskade slutligen den lycklige.
»Du känner nu honom, om du känner dig sjelf,» hviskade hon.
Förmiddagen försvann under ömsesidig förtjusning, i det de berättade hvarandra sina lefnadsöden. Vår hjelte omtalade öppet sitt morgonäfventyr med exekutionsbetjen-terna och att just detta hade påskyndat den lyckliga upplösningen. De skämtade deråt, och troligtvis för första gången hugnades slottskansliet med tacksamhetens offer.
9-
»God afton, herr Davidson 1» »Ödmjuka tjenare 1»
»Det lyser i Norra paviljongen i qväll?» »Ja, jag har stort bröllop der i afton.» »Hvilka gifta sig?»
»En löjtnant Starén med den rika friherrinnan von F. Ett godt parti, som det säges.»
»Hörde jag rätt? Starén? Hästgardisten?» Herr Davidson blinkade ett ja.
»Det vore skäl för hvem som helst, herr Davidson, att bli gardist på sådana vilkor.» Herr Davidson blinkade ånyo. ***
Källa: Project Runeberg ·