Sida 196
Blåsipporna
196
blXstpporjta.
på den hopplösa kärleken, I hafven då äfven medömkan med en vice häradshöfdings qväll Det är, med ett ord, en knippa blåsippor, hvilka vid eken länge undrat öfver sin tidiga ankomst och drömt om våren midt i vintermånadens sköte, som han nu trycker till sina läppar. Ett ljus uppgår i hans själ, och han knäfaller midt i slasket. Hvarje uppstänkande vattenperla på hans svarta pantalonger
Källa: Project Runeberg ·