Sida 231
Lilla Telemak
lilla ti5lemak.
231
I vitterheten hade han försökt sig vid tvänne särskilda tillfällen, tillräckliga dock att bereda honom ett rum bland de män som förvärfvat odödligheten; ty, som man vet, är det. icke genom mängden af alster man eröfrar ett sådant hedersrum, utan genom deras beskaffenhet. Hans första skaldestycke, författadt i hans studentdagar vid underrättelsen att en kamrat under en skridskoåkning på Fyrisån åkt ner sig och deraf ljutit döden, lydde som följer:
iO, broder, du som gick på isen, Och isen brast och du föll i, Och had' du icke gått på isen, Så had' du lefvat du som vi.»
Hans andra snilleprof daterade sig från den tid, då han redan hunnit blifva kyrkoherde och prost. Det var dediceradt till grefvinnan Tjäderhjelm, socknens patronessa, hvars högvälborne saligen afsomnade herr fader, hos hvilken vår prost fungerat som huspredikant, varit den, som gjort vår prost till hvad han nu var. Det skrefs på hennes nåds fyrtionde födelsedag den 27 februari 1830 och var af följande lydelse:
»Jag ville väl fira .en högtidlig dag, Men viljan är bräcklig och kraften är svag. Min penna, herr Jesu, du lede min hand, Ty Minerva gaf mig ej poetisk and'.
Och tidsuret visar på tjugu och sju Och visarn den löper som kugg omkring skru', Men Herren bevare dig, heliga fru I Att hjulen i verket ej springa itu.
Och förr var du småler och rak som ett ljus, Men blommorna fallit tillsamman i grus. Dock föll de ej bort, ty de föll på din kind Och sjelfva din and'drägt- uppfriskar derkring.
Och trasig och sotig jag kom ifrån skog Och far min, som skulle ha hjelpt mig, han dog. Du kom som en engel, clu kom på min ban', Och gjorde mig hvit som den hvitaste svan.
Och när du är döder och ändat ditt lopp Och jorden betäcker din snöhvita kropp, rå englabasunen du spelar en sång Bland helga apostlar och profeter mång'.»
Källa: Project Runeberg ·