Sida 242
Lilla Telemak
242
lilla telemak.
Det var en ung flicka och en ung man. Deras händer och blickar hvilade i hvarandras.
Men mer glänsande var ej det silfver, som den lilla åns strömperlor kastade upp i skötet af de blommor, som betäckte stranden, än tårarna på de ungas kinder.
Det var en afskedsstund, hvars betydelse endast de båda och det tysta vittnet, månen, kände.
De voro allt med hvarandra — de voro intet utan hvarandra.
Flickan var en högväxt, smärt gestalt, och den antikt formade halsen uppbar, stolt öfver sin sköna börda, ett litet hufvud, men som likväl uttryckte så mycket. Det låg något så svärmiskt ljuft öfver de sköna anletsdragen, svärmande ljuft, som en oförgätlig midsommarnatt bland Norrlands fjällar, men genom tårarna flammade blickens eld .. . Ack, en sådan blick kan aldrig släckas 1. . . Aldrig?.. . An när dödens vind en gång blåser deröfver?. .. Nej, icke en gång då I ... En sådan blick måste, det är ej möjligt annat, bli förflyttad upp till det blå gemaket och föröka antalet af dess stjernor för att derifrån bestråla den jord, som icke bör kunna trifvas den förutan. Att en gång hafva skådat deri och sedan för alltid hafva den förlorat, är tillräckligt att för en hel framtid bilda en evig natt af saknad och qval.
Detta förutsåg och kände djupt den man, som stod vid hennes sida.
»Jag reser,» sade han, »och sliter mig för evigt från dessa nejder.. . Ack, att jag kunde slita mig från mig sjelf!»
Hon svarade ej, men lade sin ena hand på hans skuldra och såg honom så nära in i ansigtet, liksom ville hon beröfva honom all förmåga att aflägsna sig.
»Jag reser, Clementine, ty hvarför skulle jag dröja här?... Hvarför skulle jag stappla vid porten till ett paradis, ditin jag aldrig kan komma?. .. Hvarför? . . . För att bli en galning, en usling, som slutligen måste förakta sig sjelf.»
»Så res då, Theodor, res från ett ställe, der, om du stannar, ditt manliga värde sjunker och din kraft bryter sig ... res I.. . Jag måste stanna qvar, jag . . . måste dagligen se dessa ställen, dem vi tillsammans besökt och der vi varit lyckliga. .. Allt skall här påminna mig om det
Källa: Project Runeberg ·