Sida 247
Lilla Telemak
lilla ti5lemak.
247
dor vid tjugufem års ålder innehade ett hedersrum vid en magisterpromotion i Lund och blef strax derefter utnämd till docent i estetik.
En vanlig menniska till fader skulle ha känt sig stolt öfver en son, som, jemte sina många kunskaper, egde allas tillgifvenhet och aktning; men prosten Holmlund var ingen vanlig menniska. Ofta vid sådana tillfällen, då prosten grälade på sitt folk, och detta inträffade nästan dagligen, vände han sig derunder till sin son, sägande: »Det är ditt fel, ska jag säga dig, det är ditt fel att man kringstjäl mig på alla sidor och gör mig utfattig, ty hade du, såsom det en lydig son egnar och anstår, varit hemma hos din fader och skött hans åkerbruk, så hade det varit annorlunda.. . Derför kan det aldrig gå dig väl, hvarken i denna eller i en annan verld.»
Theodor hade ingenting att invända mot dessa förståndiga och hugsvalande anmärkningar, hvarför icke heller någon dispyt uppkom far och son emellan.
Docenten hemkom hvarje sommar och dröjde alltid der, såsom vi nämde, några månader, och som han under denna tid biträdde sin fader med predikoembetets utöfvande, så hade fadern på det hela taget just ingenting emot sonens hemvaro, ehuru han, för konseqvensens skull, icke kunde underlåta att då och då brumma öfver ökade utgifter i och för hushållet.
Dessa månader voro emellertid Theodors lyckligaste tid, ty i grannskapet af prostgården låg ju Skönvik, och pä Skönvik blommade fröken Clementine. Deras kärlek hade uppväxt i hägnad af barndomstidens skyddsgudar.
Men nog derom för denna gång, och låtom oss i stället återvända till vår docent, som begifvit sig till faderns kammare för att underrätta honom om sin tilltänkta afresa.
Han fann gubben sängliggande och så allvarsamt sjuk, att bud genast afskickades efter läkare. Prosten hade den häftigaste feber och yrade om Skönvik, brädstaplar, oxar och mera sådant.
Resan kontramanderades följaktligen, och Theodor, i egenskap af sjukvårdare, tog sin plats vid faderns säng, uppfyllande detta kall med den ömhet, man egde rätt att vänta af hans goda hjerta.
Frampå dagen kom läkaren, kände på pulsen, ordinerade och for bort. När medikamenten skulle intagas,
Källa: Project Runeberg ·