Sida 43
En sommarmorgon i Hagaparken
ÄN SOMMAEMOKGON I HAGAPAEKEN. 43
hans ögon fallande tår hejdade för ett ögonblick ritstiftets raska gång. Dock återtog det snart sin rörelse, och scenen i parken låg nu aftecknad på pappersarket.
»Åt fanders nu med mina två riksdaler I» sade till sin granne en matrona, afbrytande sålunda den heliga tystnaden.
»Jojo men,» svarade grannen, »det finnes mer än en, som borgat ut åt Bergströmskan, och derför går det som det går.»
»Åh, vet hut, era trollpackor I» röt blanklädershatten, »vill ni skamfila en skuta, som redan ligger på hafsbotten 1»
»Om inte sjöman Viger har tand för tunga, så ska jag smida honom en löstand, så stor som min knytnäfve,» svarade en lång gesäll, tagande madamernas parti.
»Hva' fälles?» ropade sjögasten, svängande armarna öfver hufvudet.
Den stackars dottern spratt upp vid dessa ord och stirrade, som en vansinnig, på de församlade. Målaren stoppade papperet i sin portfölj, trädde in bland skaran och gjorde slut på striden. Derefter vände han sig till flickan.
»Du har då ingen beskyddare mer, beklagansvärda barn ?»
»Ingen! Ingen!»
Hennes stora ögon hvilade på honom, som, förgäfves trotsande deras allsmäktiga glans, nedslog sina egna. Denna blick hade afgjort tvänne menniskors öden.
Trenne år derefter finna vi i ett vackert förmak, vid sidan af ett äldre fruntimmer, en ung, både till ansigte och gestalt bildskön flicka, sysselsatt med ordnandet af blonderna kring en hvit sidenklädning. På sybordet hvilar en frisk myrtenkrona. Dörren öppnas, och vår målare inträder. Den unga flickan skyndar till hans möte och kastar sig i hans famn.
»Låta mig vänta så länge, stygga Theodor!»
»Älskade Christine,» svarade fästmannen, »du skall veta att jag haft mycket att ställa i ordning till morgondagen, vår bröllopsdag. Dessutom har jag varit sysselsatt med denna lilla tafla, som du ser mig hålla i handen och hvilken jag nödvändigt ville ha färdig i dag.»
Källa: Project Runeberg ·