Sida 44
En sommarmorgon i Hagaparken
»Får jag se ... Får jag sel»
Målaren uppvecklade papperet, och flickan, med högra armen kring hans hals, lutade sitt hufvud mot hans skuldra för att se.
Ett utrop af öfverraskning gick öfver hennes läppar.
»Ja, min älskade,» sade målaren; »der har du Hagaparken, der folkhopen, der den afsomnade modern och der ... dottern. På samma ställe, der numera den sörjande flickans hufvud är tecknadt, föll en tår från mina ögon. Lika troget, som detta hufvud nu hvilar på denna tår, skall ock detta hjerta hvila vid mitt hjerta.»
Källa: Project Runeberg ·