Sida 67
Flickan på Carl den trettondes torg
flickan på cajil den trettondes torg.
67
»Hvad går åt dig, Sophie?» frågade han förvånad, i det han släppte hennes hand.
»Ack, min Gud!» svarade hon, »ni föreföll mig i denna stund så lik den elake baronen; förlåt mig, förlåt mig, jag vet ej hvad jag säger.»
Vår hjelte studsade och sade ej ett ord, men nalkades pianot, hvarvid han satte sig och lemnade snart sina känslor fritt lopp i vilda, brusande ackord. Än rullade skalorna i ett demoniskt virrvarr om hvarandra; än sammanflöto de i ett adagio så mildt, så klagande, att tårarna kommo ho-ntom sjelf i ögonen; än hvilade hans händer orörliga på angenterna, liksom kände han sig oförmögen att i toner vidare utgjuta hvad som föregick i hans inre och derför lyssnade till de för örat ofattliga ljuden i fantasiens rike. För hans ögon sväfvade mörka gestalter — han bäfvade ovilkorligt för dem — de voro skuggorna af hans onda tankar, af de passioner, som rasade i hans barm. Oförmodadt känner han på sina kinder doften af en varm andedrägt. Han vänder hufvudet åt sidan — han ser ej mer de mörka skuggorna — han ser ett englaansigte.
»Ack, hvad herrn spelade vackert. . . herrn kan ej vara ond på mig? Jag skulle vara obeskrifligt olycklig, om den ende, som ännu är mig kär, vände sig bort ifrån mig. Goda herre, får jag se in i ert ansigte!»
»Gerna, Sophie, om det roar dig. Nå, hvad finner du för konstigt i mitt ansigte?»
»Något konstigt? Nej . . . medlidande och godhet ser jag blott.»
»Hm! Men ser du då inte, hur skäggig jag är?» frågade han småleende.
»Ah, det såg jag först nu .. . hade jag min lilla sax här, skulle jag snart klippa bort alltsammans, och de der polisongerna med på köpet, för dem tycker jag inte om.»
»Jag slår vad, Sophie lilla, att du ej törs gifva mig en kyss, sådan jag nu ser ut.»
»Det skall vi bli två om,» svarade hon och lutade sina läppar helt ogeneradt mot hans.
Vår spelmästares armar omslöto hårdt det riklockiga hufvudet, medan hans ögon, oförmögna att längre uthärda ljuset från de motblickande ögonen, tillslöto sig. Glädjen och tacksamheten hade förvandlat den sköna varelsens milda ögon till bländande solar. Hastigt lösryckte han sig från
Källa: Project Runeberg ·