Sida 68
Flickan på Carl den trettondes torg
68
flickan på cajil den trettondes torg. 68
henne och uppsteg, ehuru något vacklande, ty han kände sig yr i hufvudet.
»Sophie,» hviskade han, »det är redan långt lidet på natten, och du behöfver hvila. Der står min säng; men du förstår väl att blott en... en af oss kan hvila der.»
Den unga flickan med sitt skalkaktiga smålöje hade försvunnit — blygsamhetens genius hade i ett ögonblick kastat öfver hennes ansigte och hals den rika purpurslöjan.
»Sophie,» återtog han, »i samma farstu som jag, bor en af mina bekanta. Hos honom tillbringar jag natten, och du herskar härinne, som vore du i ditt eget rum. Här har du nyckeln... God nattl .. . Sof sött I. . . I morgon nalkas jag din dörr och helsar dig god morgon genom nyckelhålet.»
Derefter skred han åt dörren, vände sig ännu en gång till henne och nickade ett gladt god natt. Hon stod orörlig på golfvet, med tårar i ögonen och handen på det klappande hjertat. Ännu ett god natt — och nu åtskilde dörren dem båda.
»En sådan natt till,» mumlade vår hjelte för sig sjelf, i det han famlade omkring i den mörka förstugan, »en sådan natt till, och jag blir galen I»
6.
Följande dagen klockan omkring tolf stod herr Klaver i grefve Kalfhufvuds förmak, väntande på tillträde hos grefvinnan. Efter lång väntan öppnades en kabinettsdörr af kammartjenaren, och vår musikus stod nu framför hennes nåd, som befanns sittande på en liten divan. Hennes nåd, som tycktes vara ett fruntimmer om fem och tjugu år, hade ett ganska fint och vackert ansigte, och mörka lockar stucko fram ut den täcka morgonbaretten.
Herr Klavér sade sitt namn och sin rang i samhället, meddelade i korthet afsigten med besöket, som var att bekomma ett betyg för Sophie för den tid hon varit i det
Källa: Project Runeberg ·