Sida 78
Flickan på Carl den trettondes torg
flickan på cajil den trettondes torg. 78
»Jag har redan varit en månad i Stockholm, och ni, den ende för hvars skull jag hitrest, har ej velat veta något om mig, har gäckat alla mina efterspaningar, har...»
»Af barmhertighet, af nåd, mamsell Hudson, låt glömskan hvila öfver det förflutna!... Man fäster uppmärksamhet på oss... för all del, låt ingen veta det förhållande, hvari vi stått till hvarandra... glöm, liksom jag redan glömt allt.»
»Ni har varit mycket olycklig, ädle man!»
»Olycklig? Ja, möjligtvis varit; men jag är det icke nu mera, ty jag vet ju hur lycklig ni är, hur älskad, hur beundrad af alla ni är . . . och så måste det vara. Hvad återstår mig väl mera, hvad kan jag väl önska mer här i lifvet?... Men man ger tecken till valsen... farväl! Anser ni mig värd någon erkänsla, så låt detta farväl blifva det sista!»
En kavaljer framskyndade och bortförde i valsen den förvirrade och nedslagna flickan.
Källa: Project Runeberg ·