Tillbaka Read Runeberg

Berättelser 8. Taflor och berättelser. Del 3

Originalsida 79
Originalsida 79
Originalsida 78
Originalsida 79
78–79

Sida 79

Flickan på Carl den trettondes torg

flickan på carl den trettondes torö.

79

Det led på aftonen, och de unga af sällskapet satte sig i en ring att »leka lekar», som det heter. Bland andra förekom den om: »gömma ringen med förbehåll». Mamsell Hudson hade bekommit ringen flere gånger och stod nu återigen med den i handen. Likgiltigheten för leken tycktes ej mer herska i hennes ansigte — hennes blickar vandrade med fast beslutsamhet från den ene till den andre. Slutligen skyndade hon, till allas förvåning, ur förmaket in i sälen, hvarifrån hon likväl snart återkom. Hennes ögon lyste af en öfverjordisk glans.

»Jag anhåller,» sade hon, »att leken nu måtte sluta, på det en annan måtte börja.»

Sagdt och gjordt. Hvar och en uppräknade nu den person, åt hvilken, och det vilkor, under hvilket ringen blifvit gifven.

»Och jag fick den,» sade en ung major vid gardet, »med vilkor att gifva den åt den älskvärdaste i sällskapet, och jag gaf den åt mamsell Hudson.»

»Och jag mottog den,» fortsatte mamsell Hudson med klar stämma, »med vilkor att gifva den åt den, som var mitt hjerta dyrbarast, och jag gaf den åt. . . åt. . . herr Klavér, han, som denna afton exeqverat dansmusiken och som nu, glömd af alla, af alla, utom af mig, sitter derute i den öfvergifna danssalen.»

Allmän förvåning, balanserande mellan rynkorna på fruntimrens näsor och bestörtningen i kavaljerernas ögon. En tystnad herskade, så djup, att dödsljudet af en förvillad fluga, sprattlande i ljuslågan, kunnat höras.

Mamsell Hudson fortfor:

»Denne ädle man är min välgörare, har ryckt mig undan förderfvet, har uppoffrat hela sin lycka och välfärd för mig, och det är för hans skull, endast för hans, jag besökt denna stad. Och likväl har han, denne fattige och föraktade man, som för tre är sedan beskyddade den arma fattiga flickan, i dag försmått den rika arftagerskan och sagt henne sitt sista farväl. Men jag skall tillhöra honom, om jag också på mina knän skall anropa honom derom.»

Den unga flickan fattade derefter värden och värdinnan, båda på det högsta oroliga, en vid hvardera handen och

Källa: Project Runeberg ·