Sida 13
FÖRSTA AFDELNINGEN.
Löftet.
»Är det här? ... Fasans hemort! ... I gruflige andar! Är det här? ... Hvilka klippor, der hoppet sist strandar! Är det här, som Medea sin tillflykt skall få? Hekate! Furier! Hören! Ack hören!» Lidner.
Första kapitlet.
Båten.
Sent en afton i november år 1816 mera smög än gick en medelålders man utefter kajen vid Nybrohamnen i Stockholm, ledande vid handen en gosse, hvilken syntes vara omkring åtta år gammal.
November har icke många vackra aftnar att bjuda på; men den ifrågavarande bar på sitt mörka änne en klar fullmåne, som belyste Ladugårdslandsviken, hvars glittrande vågor dansade efter nordans pipa. Ännu voro ljuden i denna pipa lena och milda, ty när den blåser hårdare, då dansa inga vågor mer. Det var således svanesången, Ägirs döttrar hörde öfver sina hufvud. Icke under då, att de så väl begagnade sig af de få återstående stunderna och hoppade och svängde kring med sådant lif, att vedskutorna i hamnen, suckande och gnisslande och liksom betviflande de fastgjorda linornas styrka, sökte bita sig fast i kajens murkna pålverk för att icke dragas med in i den yrande dansen.
Källa: Project Runeberg ·
