Sida 286
Ynglingen tystnade, ty han tyckte sig höra en djup suck från löfhyddans inre.
»För Guds skull!» återtog han; »skynda nu med er toalett, sådan som omständigheterna medgifva den ... Ni kan bli sjuk, ja, farligt sjuk, om ni uppehåller er längre i vattnet ... Det värsta blir att få in den kuriösa garderoben ... Men jag bedyrar vid min heder, att jag skall blunda, under det jag sticker in de här persedlarne genom löfvet.»
Derpå förde han in genom löfväggen det ena plagget efter det andra, och som han ganska ordentligt blundade, så kunde han blott känna huru hans högra hand, för hvarje gång den infördes, befriades från sin börda.
Visserligen hade den raske ynglingen långt hellre velat på gammalt medeltidssätt våga armar och ben för den sköna okända, hvilket onekligen varit vida mera poetiskt och dramatiskt än att uppoffra blus och pantalonger; men då tillfället ej påkallade en sådan riddarbragd, så satte han sig med lugnt samvete ned i båten, utan att hafva annat på
Källa: Project Runeberg ·
