Sida 184
Åtskilliga menniskor äro, hvad man kallar, mörkrädda, antingen derför att de tro på spöken eller att de frukta för ett oroligt samvetes vidunderliga bilder. Grefve Lejonborg trodde icke på spöken och hade icke heller något besvärande samvete att dragas med; men han fruktade för råttor, och råttor hafva, som man vet, sina roligaste stunder i mörkret.
Icke underligt då, om grefven intogs af förskräckelse, när ett dylikt mörkrets barn kilade mellan hans fötter, för modligen uppskrämdt af lyktans sken.
På samma gång tyckte han sig förnimma flere pipande läten från de öfriga sidorna af källaren, med hvars rymlighet på vidden han ännu icke gjort sig hemmastadd.
Grefven visste väl, att råttor framför allt tycka om matvaror, men han hade i några skrifter läst, att de under-
Källa: Project Runeberg ·
