Sida 340
Den fattige bokhållaren spratt till. Han hvarken hörde eller såg. Det var som hade han i en hast blifvit döfvad, förlamad.
»Ja, gosse!» fortfor den exalterade flickan; »jag vill kyssa dig ... mycket och länge ...»
Och hon kysste honom mycket och länge.
Men oftast är ödet afundsamt på menniskans lycka. Dörren hade öppnats, och uti den visade sig de tre syskonen, flickorna, nästan förstenade och löjtnanten raglande som en drucken mot dörrposten.
Källa: Project Runeberg ·






































































