Sida 285
»Nå, hvad vill ni jag skall göra? ... Jag kan väl inte väfva mig en klädning af löf och qvistar heller.»
»Vi ha just inte så nära till någon gård, och för öfrigt är allt folket ute på arbete vid den här tiden på dagen ... Om jag ville springa i land för att skaffa er andra kläder, så skulle det i alla fall dröja en god stund, innan jag hunne komma tillbaka.»
»Det inser jag nog.»
»Och de skurkarne togo alltsammans med sig?»
»Ja.»
»Får jag föreslå något?»
»Tala.»
»Om jag vågade tillbjuda er mina kläder, medan vi vänta på edra... Är ni missnöjd med mitt förslag?»
»Det är mycket artigt ... ja, mer än artigt ... men ... men ni sjelf då?»
»För all del, oroa er inte för min skull... Jag är stark och härdad, jag.»
»Tillbudet är ridderligt, och jag kan inte neka att jag fryser litet.»
»Ni fryser mycket, det är jag säker om ... det hör jag på rösten.»
Derefter drog han hastigt af sig det ena plagget efter det andra och satt snart i blotta underkläderna, blickande på skjortan, som var ganska fin och hvit.
»Ni sade då, att de stulo med sig allt?» frågade han.
»Ja, som jag sade, allt.»
»Och följaktligen har ni ... ingenting ... ingenting ...»
»Ingenting på mig, menar ni,» inföll den okända med oskyldig naiveté, »nej, ingenting annat än vatten och vind.»
»Det är förunderligt att drängen dröjer så länge,» utlät sig den unge mannen, under det han alltmer närmade sig menniskans yttre tillstånd i paradisets dagar.
Med synden kommo kläderna och med kläderna skräddaren, ett syndastraff, visst icke bland de minsta här på jorden.
»Ja, det kan dröja mycket länge innan drängen kommer tillbaka,» anmärkte den osynliga; »kanske förföljer han de begge karlame till verldens ända.»
»Undrar just hvad det var för ena galgfåglar!» yttrade ynglingen; »bestämdt ingen af allmogen ... helt säkert några lifstidsfångar som rymt ur ...»
Källa: Project Runeberg ·
