Sida 281
»Bra lögställe der i bugten,» upplyste Lars Olsson; »en sandbotten, hård och jemn som en bordskifva ... Herrarne på Vestervik bruka jemt och samt gå i der?»
»Men herrskapet på Vestervik har ju inte flyttat ut än?»
»Nej, det ha de inte.»
»Hvem kan det då vara som byggt upp den der vackra löfsalen?»
»Det vet jag inte, herr bokhållare ... De förra somrarne har jag inte heller sett till något så’nt der, och hvad herrarne anbelangar, så hoppa de i hvar som helst ... bruka inte vara så buskablyga af sig heller ... men nog rynka de på näsan, när jag och likadana med mig vilja blöta oss så här ute under Guds fria himmel.»
»Kanhända pigorna på Vestervik satt upp den der grannlåten?»
»Pigorna, säger bokhållarn?» genmälde roddaren skrattande; »inte bruka de löga sig ... Den, som skurar golf och diskar tallrikar, har nog fått sitt lystmäte på vatten ... Så hänger det ihop med den saken.»
»Är det inte en hök, som flyger deruppe?» frågade bokhållaren.
Roddaren vände sig åt sidan och följde med ögonen styrmannens hand.
»Det var en baddare till att vara stor,» yttrade han; »han seglar midt öfver löfsalen och koxar på den, liksom det vore en hönsbur.»
»Hade jag den gynnaren inom skotthåll,» förklarade ynglingen, »så skulle jag göra hönsen på Vestervik en stor tjenst.»
»Vill svära på att afståndet inte är mera än två hundra alnar, och studsarn der väjer inte för åtta hundra ... den regalaste reffla inom hela Danderyds socken.»
»Sakta på årorna, Lars Olsson,» befalde bokhållaren; »jag har verkligen lust att ge honom ett skott i kräfvan.»
Derpå fattade han studsaren och spände hanen.
»Den der tingesten ser inte rädd ut alls, den,» anmärkte drängen; »han håller sig ännu beständigt midt öfver löfkojan ... Kanske en andkulle slagit ned deri.»
»Eller ett badande fruntimmer,» inföll ynglingen leende; »och då undrar jag visst inte på, att han håller sig qvar
Källa: Project Runeberg ·
