Tillbaka Read Runeberg

Romaner 1. Banditen

Originalsida 306
Originalsida 306
Originalsida 306
Originalsida 307
306–307

Sida 306

»Inte kan det väl vara herrns mening att skjuta på oss,» yttrade slutligen en af karlarne.

»Ingenting är tydligare,» svarade bokhållaren; »mindre fåglar har jag träffat i mina da’r, och det till och med på mycket längre afstånd.»

»Skjuta på obeväpnade, försvarslöse!» sade den andre karlen.

».Ganska riktigt, försvarslöse, ja,» genmälde Albert; »just derför att I ären det, tänker jag låta kronobetjeningen ta hand om er ... Lyden mig således på ögonblicket! ... Eller blir det kanske lättare att promenera, sedan hvardera af er fått en kula i benet? ... Marsch åt höger, säger jag!»

»Hvarför skulle vi inte kunna lyda en så ung och vacker herre,» tog nu qvinnan till ordet med en röst, som gjorde ett underligt intryck på den unge mannen, ty den ljöd så bekant i hans öra.

»Fägnar mig,» svarade han emellertid, »att det åtminstone finnes någon förståndig bland er ... Uppehållen mig derför inte längre, utan marsch åt höger bara!»

»Tvärtom är det mycket artigt af den unge vackre herrn att vilja visa oss vägen härifrån, emedan vi gått vilse i dimman,» återtog qvinnan, hvarefter hon till karlarne yttrade några ord, som Albert på så långt afstånd naturligtvis icke kunde höra.

Verkan af dessa ord blef ögonblicklig.

Men i stället för att, såsom Albert befalt dem, vika af åt höger, skilde sig de tre hastigt från hvarandra och störtade derefter från olika håll mot ynglingen med blottade knifvar i händerna.

Albert, hvilken deras rörelser icke undfallit, aflossade sitt gevär.

Den ene af banditerna sjönk svärjande till marken, sårad i benet, och den andre, träffad i hufvudet af böss-kolfven, tumlade ned framför bokhållarens fötter i samma ögonblick han ville stöta knifven i dennes bröst.

Anfallet och nederlaget skedde hastigare, än vi hunnit nedskrifva berättelsen derom.

Bokhållaren, utan att egna någon vidare uppmärksamhet åt de begge slagne stråtröfvarne, som färgade gräset med sitt blod, hastade efter qvinnan, hvilken under striden tagit till flykten och ilade uppför kullen med ett rådjurs snabba språng.

Källa: Project Runeberg ·