Sida 10
FÖRSTA TIDSKIFTET. Barnen.
Första kapitlet. Adolf Axner.
En eftermiddag i september månad 1822 var en del af ungdomen i Clara trivialskola samlad innanför den ena af de östra portarna till Clara kyrkogård, eller den som vette åt Odens gränd. En stor och vigtig rådplägning före-hades mellan de unga, att döma af den ifver, hvarmed flere på en gång talade, nästan öfverröstande hvarandra.
»Håll mun och låt mig tala, era skrikhalsar!» ropade en af gossarne, hvilken syntes vara af omkring fjorton års ålder och utmärkte sig bland de öfriga för sin längd och sitt befallande utseende; »jag har lofvat råttorna i Katrina stryk, och stryk ska de ha.»
»Gif dem då hvad du lofvat; men jag har ingenting lofvat, jag, och derför har jag ingenting heller att hålla i den vägen,» svarade en annan gosse, något mindre och yngre än den förre, men axelbred och undersätsig, ehuru hans ansigte var fint och vackert som en flickas.
»Så låt bli då,» yttrade den förre med en försmädlig min; »Adolf Axner var alltid en stackare... får lugg af mamma, om han kommer hem för sent... ha, ha, ha! En kruka, den der Adolf Axner!»
