Sida 31
»Hjalmar och Orvar Odd,» upprepade Pauli; »du är Hjalmar, du, och jag är Orvar Odd, ty om jag är starkare än du, så är likväl du mycket beskedligare och bättre än jag . . .»
Och de båda fosterbröderna tryckte hvarandras händer med tårglänsande, men leende blickar.
*
Andra kapitlet. Slaget i Sista styfverns trappor.
Nu framåt marsch! Färdigt gevär! Tågom emot de katrinister! Tappert och modigt hjertat är Jemt hos de lysande clarister. Katrinister! Katrinister! Klockan slagen är.
Se katrinisten kommer der Trasig och med en uppsyn bister, Rysligt han muckar, skrålar, svär. Gen honom på hans nakna vrister. Katrinister! Katrinister! Klockan slagen är.
Får rektorn veta af det här, Kanske vi komma uti klister. Men den en feg och kruka är, Som räds för ett rapp af sin magister. Katrinister! Katrinister! Klockan slagen är.
Ja, marsch framåt! Färdigt gevär! Tågom emot de katrinister! Tappert och modigt hjertat är Jemt hos de lysande clarister. Katrinister! Katrinister! Klockan slagen är.
