Sida 279
var, hvilken, om han också hade tänder att visa alla andra, likväl syntes hafva ögon endast för att läsa i husbondens ansigte och hjerta. Uppsyningsmannen för magasinsbyggnaden förklarade sig hafva en gås oplockad med herr doktorn; ty ehuru han bedt denne öfvertala Stork att stanna qvar, så hade doktorn icke desto mindre tagit karlen med sig och riktigt ryckt honom mot hans egen vilja från arbetet, hvarom han, uppsyningsmannen, vore så mycket mer öfvertygad, som han sett den stackars muraren följa doktorn från stället med lutande hufvud och tårar i ögonen.
Måhända delar läsaren de goda Vadstenabornas förundran och det af ännu större skäl. Men tålamod bara!
*
Sjuttonde kapitlet. »Lilla Lalla.»
En eftermiddag derpå följande vecka var det mycket stök i doktor Axners bostad. Det var nämligen nu slut med hans förordnande som provinsialläkare, och följande dagen skulle han afresa från Vadstena för att mottaga ett dylikt förordnande i en af rikets nordligaste provinser.
Det förhåller sig med extraordinarie läkare ungefär som med extraordinarie prester: de hafva ingen varaktig stad. De förre kunna kommenderas af Sundhetskollegium * liksom de senare af sina respektive konsistorier, så vida de vilja vinna någon raskare befordran på tjenstemannabanan. Eftersträfvat läkaren ingen ordinarie tjenst, så är han naturligtvis fri och beroende endast af sin praktik. Det förstås likväl, att om en läkare har utmärkt skicklighet eller utmärkta relationer, så behöfver han visst icke försvära sig åt Sundhetskollegium för att få en ordinarie tjenst. Det förhållande vi påpekat gäller endast de vanliga förmågorna eller, rättare sagdt, sådana som icke anse sig tillräckligt
* Motsvarande den nil varande Medicinalstyrelsen.
