Sida 9
1.
ADOLF AXNER.
•9
»Jag kan inte få lugg af mamma, hör du, Pauli,» svarade Axner, »för, ser du, jag har ingen mamma . . . skulle hellre vilja ta stryk af henne än vara henne förutan,» tillade gossen med en suck.
»Nå, så får du af pappa då,» genmälde Pauli med fortforande gäckeri.
»Har ingen sådan heller, och för resten angår det dig inte, ditt långben!» yttrade Axner, förargad så väl öfver Paulis smädeord som öfver det skratt, hvarmed kamraterna ledsagade infallen.
»Angången ringes om söndag,» utlät sig Pauli; »du har ansigte som en mamsell. .. bara man blåser på skinnet, så blir det rispor uti det... ha, ha, ha!»
»Ha, ha, ha!» instämde kören.
»Men jag har lika tjockt skinn i näfvarna som du,» ropade Axner, i det han med hotfull uppsyn närmade sig den hånande anföraren.
Pauli gapskrattade och gick honom till mötes, svängande öfver sitt hufvud en lång påk af färsk en, mera dock i afsigt att skrämma än att anfalla, ty Adolf Axner var ej en motståndare, som Pauli ansåg värdig sig.
»Ar du tokig, Adolf?» ropade flere af gossarne, som, med kännedom om Paulis ovanliga styrka och vighet, hvilka egenskaper gjort honom till deras sjelfskrifne anförare, ansågo Axner för verkligt galen, helst denne i allmänhet var känd för mycken säflighet och fromhet.
»Lägg du bara bort käppen,» sade Adolf, »och låt oss ta ett ordentligt liftag, så ska jag visa dig, om jag är mamsell eller inte.»
»Ja, det är rätt. .. lägg bort käppen, Pauli. . . ärliga tag ska det vara,» tillade de öfriga, slutande en ring omkring de begge kämparne; »hvem kunde tro Axner vara en sådan huggare!»
Pauli kastade från sig träsvärdet och rusade Axner på lifvet, och det med sådan fart, att denne vid första samman-träffningen förlorade balansen och föll till marken med Pauli ofvanpå sig.
»Vill du medge, att du är en mamsell?» frågade Pauli, i det han triumferande satte ena knäskålen på Axners måge och nöp honom i näsan.
Axner svarade icke.
Källa: Project Runeberg ·