Sida 113
6. Ett lik och en timmerstock
Mållösa och nästan lama af förskräckelse öfver den dödsfara, som så ögonskenligen sväfvat öfver deras hufvuden, lågo gossarne länge på marken, vändande mot hvarandra sina dödsbleka ansigten.
»Hvad ligger ni efter? . . . Vill ni ha flere stockar öfver er?» ropade den ene af arbetskarlarne, hvilka båda vid stockens fall rusat fram mot stapeln, utan att likväl våga sig den för nära.
Arbetskarlens varnande rop satte lif i de liggande gossarne. De rusade upp och ilade från det farliga stället.
»Obegripligt,» sade den andre arbetskarlen, »att stocken föll på det viset! . . . Den stod lutad mot stapeln, det är ju klart, det? . . . Men ändå föll han rakt baklänges.»
Källa: Project Runeberg ·