Sida 27
1.
ADOLF AXNER.
•27
exemplet. Ju mer han betraktade Axner, desto mer tyckte han, att bredden på dennes skuldror var vida öfver medelmåttan, samt att den forna mamsellens bröst och armar sågo aktningsbjudande ut. Han begrep ej, hvar han förut haft sina ögon, och fördönfde för första gången sitt öfvermod.
»Eller har du lust,» började Axner ånyö, »så försöka vi en ordentlig brottning, bröst mot bröst och knä mot knä ... Nu är det min tur att leka litet. . . Försök att ta porslinskrukan i öronen . . . Kom och kyss mamsellen!»
Den fruktansvärde Pauli studsade och vågade icke slå upp ögonen, af fruktan att kamraterna deruti skulle läsa hans tvekan att inlåta sig i handgemäng med en kamrat, som nyss brutit ett blad ur hans lager och möjligtvis äfven kunde lyckas att bryta ett till.
»En annan gång ska jag tala med dig,» svarade han slutligen, »och det ska bli ord och inga visor; men klockan sex har jag stämt möte med katrinisterna i Sista styfverns trappor på Söder.»
»Som du vill,» ropade Axner; »jag följer med till Sista styfverns trappor.»
»Bra, bra!» sade Pauli.
»Bra, bra!» instämde de öfriga.
»Du medger väl ändå, att jag är den starkaste?» yttrade Pauli, efter ett kort uppehåll.
Axner mumlade några otydliga ord, men tviflet lästes i hans ögon.
»Du måtte väl medge, att jag är starkare än alla andra?» frågade Pauli med häftighet.
o o r>
»Ahja, än alla de andra,» svarade Axner, med eftertryck på de sista orden.
»Och starkare än till och med du?» tillade Pauli, något mjukare.
Det låg något bedjande i tonen, hvarmed detta sades. Axners milda, eftergifvande lynne återtog sitt välde. Han erinrade sig också, att de största hjeltarne alltid varit de mest milda och försonliga.
»Ja, jag medger att du är starkare än jag,» förklarade han slutligen och beledsagade förklaringen med en blick, som intog alla.
Pauli fattade hans hand och såg på honom med en hjertlighet, som sällan uppenbarades hos denne vilde slagskämpe.
Källa: Project Runeberg ·